Loketrätan


Äger, som med ett annat namn hette Gymer, hade tillrett öl åt asarne, när han hade fått den stora kitteln, såsom nu är sagt. Till detta gästabud kommo Oden och Frigg, hans hustru. Tor kom icke, ty han var österut. Siv, Tors hustru, var där; Brage och Idun, hans hustru. Tyr var där; han var enhänt: Fenrisulven slet handen av honom, när han blev bunden. Där var Njord och hans hustru Skade, Frej och Freja, Vidar, Odens son. Loke var där, och Frejs tjänare Böggver och Beyla. Många voro där av asar och alfer.

Äger hade två tjänare: Fimafeng och Elder. Där hade man lysande guld för eldsljus; ölet bars fram av sig självt; stället var lyst i helig frid. Man lovordade mycket, huru goda Ägers tjänare voro. Loke tålte icke höra detta utan slog ihjäl Fimafeng. Då skakade asarne sina sköldar och skreko åt Loke och jagade honom bort till skogen, och sedan gingo de åter att dricka, Loke skyndade tillbaka och träffade Elder ute; Loke tilltalade honom:


1.
"Säg du mig, Elder, 
utan att ett enda 
steg du framåt stiger, 
varom här inne 
vid ölet tala 
segergudarnes söner." 

Elder sade: 
2.
"Om vapen tala 
och sin visade mandom 
segergudarnes söner; 
av asar och alfer, 
som här inne äro, 
ingen i ord är din vän." 

Loke sade: 
3.
"In skall jag gå 
i Ägers sal 
att akt på gillet ge; 
ondska och ilska 
för jag åt asars söner 
och blandar dem så men i mjödet." 

Elder sade: 
4.
"Vet du, om du in går 
i Ägers sal 
att akt på det gillet ge; 
om skällsord på gudar 
och skymf du öser, 
torka de nog det på dig." 

Loke sade: 
5.
"Vet du, Elder, 
om vi två skola 
strida med stickande ord; 
svar jag skall 
i svar bliva, 
om för mycket du säger emot."

Sedan gick Loke in i salen. Men när de, som sutto där, sågo, vem som kommit in, tystnade de alla:

Loke sade: 
6.
"Törstig jag hit 
till hallen kom, 
Lopt, från långan väg 
att asarne bedja, 
det en de mig giva 
dråplig dryck av mjöd. 

7.
Vi tigen I så, 
I trumpna gudar, 
att målet ni mistat ha? 
Visen mig sittplats 
att vara på vid gillet 
eller på dörren mig driven!" 

Brage sade: 
8.
"Visa dig sittplats 
att vara på vid gillet 
asarne aldrig göra, 
ty asarne veta 
åt vad folk de skola 
ypperligt gille giva." 

Loke sade: 
9.
"Minns du, Oden, 
när vi i urtiden 
blandade blod tillsamman; 
öl smaka 
du sade dig ej skola, 
om det ej at oss båda bures." 

Oden sade: 
10.
"Res dig då, Vidar, 
och låt vargens fader 
sitta i vårt samkväm, 
på det att ej Loke 
oss lasta må 
här i Ägers hall."

Då steg Vidar upp och hällde i åt Loke, men innan han drack, tilltalade han asarne:

11.
"Hell eder, asar! 
Hell, asynjor! 
Hell, alla heliga gudar! 
Blott den asagud icke, 
som inåt sitter 
på bänken, nämligen Brage!" 

Brage sade: 
12.
"Häst och svärd 
av mina håvor jag dig giver, 
och så bötar dig ock Brage en ring, 
på det du ej asarne 
elakhet visar. 
Gör gudarne ej dig gramse!" 

Loke sade: 
13.
"Häst och armringar, 
du alltid skall 
båda sakna, Brage; 
av asar och alfer, 
som här inne äro, 
är du i fejd fegast 
och för skott skrämdast." 

Brage sade: 
14.
"Vore jag utanför, 
som nu inne jag är 
uti Ägers sal, 
ditt huvud jag bure 
i handen på mig; 
litet det vore för din lögn." 

Loke sade: 
15.
"Dristig är du, där du 
sitter, 
du dylikt ej skall göra, 
du Brage, som på bänken prålar. 
Till vapen grip, 
om vred du är! 
Den tappre sig icke betänker." 

Idun sade: 
16.
"Jag beder dig, Brage, 
vid barnen vara, 
egna och upptagna, 
att till Loke du ej talar 
lastande ord 
här i Ägers hall." 

Loke sade: 
17.
"Tig du, Idun" 
Av alla kvinnor 
jag menar dig mangalnast vara, 
sen du lade dina armar, 
lysande tvagna, 
kring din broders baneman." 

Idun sade: 
18.
"Till Loke jag ej talar 
lastande ord 
här i Ägers hall. 
Brage jag lugnar, 
som är lustig av ölet. 
Jag vill ej, att vreda ni kämpa." 

Gevjon sade: 
19.
"Varför skolen I två asar inne här 
strida med stickande ord? 
Loke vet, att gyckel 
liknar Brage 
och allt levande vill honom väl." 

Loke sade: 
20.
"Tig du, Gevjon! 
Nu talar jag om, 
huru ditt hjärta den ljuse 
svennen besvek, 
som dig smycke gav 
och som dig famna fick." 

Oden sade: 
21.
"Tokig är du, Loke, 
och har tappat förståndet 
då du Gevjon gramse dig gör, 
ty världens öden 
vet hon alla 
och skönjer så väl som jag själv." 

Loke sade: 
22.
"Tig du, Oden! 
Aldrig du rätt 
kunde dela lyckan i drabbning; 
ofta skänkte du den, 
som du skänka ej skulle, 
den sämre nämligen, seger." 

Oden sade: 
23.
"Vet du, skänkte jag den, 
som jag skänka ej skulle, 
den sämre nämligen, seger, 
åtta vintrar var du 
under jorden 
kor mjölkande och kvinna; 
där barn du till världen bringat, 
det för skamlig omanlighet skattas. 

Loke sade: 
24.
"Också sejd man sade dig 
öva på Samsö, 
du valors vidskepelse brukte; 
i gestalt av trollkarl 
du strövade kring världen; 
det för skamlig omanlighet skattas." 

Frigg sade: 
25.
"Edra öden 
skolen I aldrig 
nämna om för någon, 
vad ni båda asar 
i urtiden gjorde; 
det forna förblive folk fjärran!" 

Loke sade: 
26.
"Tig du, Frigg! 
Du är Fjorgyns mö, 
och mangalen mycket du varit; 
Vee och Vile 
lät du, Vidrers hustru, 
båda två dig taga i famn." 

Frigg sade: 
27.
"Vet, om här inne 
i Ägers sal 
jag hade son av Balders sinne, 
ut du ej komme 
från asarnes söner, 
slag dig i vrede sloges." 

Loke sade: 
28.
"Än mer vill du, Frigg, 
att jag meddelar dig 
av obehagliga ämnen! 
Jag rår därför, 
att du rida ej ser 
Balder sedan till salen." 

Freja sade: 
29.
"Tokig är du, Loke, 
då du förtäljer 
edra nedrigheter öppet; 
alla framtidens öden 
tror jag Frigg veta, 
änskönt hon dem själv ej säger." 

Loke sade: 
30.
"Tig du, Freja; 
Dig till fullo jag känner; 
du vanära visst icke saknar; 
de asar och alfer, 
som här inne äro, 
ha alla dina älskare varit. 

Freja sade: 
31.
"Falsk är din tunga; 
framdeles, tror jag, 
skall den dig ådraga ofärd; 
vreda äro dig asar, 
så ock asynjor, 
med bedrövelse hem du skall draga." 

Loke sade: 
32.
"Tig du, Freja! 
En trollpacka är du 
och mängd med mycket men, 
sedan blida makter 
med din broder dig beträdde, 
och fult skämde, Freja, du dig ut." 

Njord sade: 
33.
"Föga det gör, 
om fruntimmer sig 
äkta män eller älskare skaffa; 
men ett under det är, 
att en omanlig as 
kommit hit in, som barn har burit." 

Loke sade: 
34.
"Tig du, Njord! 
Till östlig trakt 
du gick som gisslan för gudar. 
Hymers mör nyttjade 
till nattkärl dig, 
med sitt vatten vätte din mun." 

Njord sade: 
35.
"Den lisa jag fick, 
då jag långt härifrån 
som gisslan för gudarne gick; 
en son mig föddes, 
som fiende ej har, 
en ädling bland asar han synes." 

Loke sade: 
36.
"Håll nu, Njord, 
och hov visa! 
Ej längre det lönligt jag håller: 
med syster din 
fick du sådan son 
och är dock ej värre än van var." 

Tyr sade: 
37.
"Frej är bäst 
bland bålda hjältar 
uti gudars gårdar; 
mö han ej grämer 
eller mans hustru 
och löser ur länkar envar." 

Loke sade: 
38.
"Tig du, Tyr! 
Två du kunde 
aldrig att ena sig bringa. 
Högra handen, 
henne vill jag nämna, 
som Fenrer ifrån dig slet." 

Tyr sade: 
39.
"Handen mig rövats 
men Rodvitner dig, 
oss båda vallar saknaden sorg. 
Ej heller ulven har det bra, 
som bunden skall 
i bojor ragnarök bida." 

Loke sade: 
40.
"Tig du, Tyr! 
Min tillfälligtvis 
var den son, som din hustru hade; 
aldrig du fick 
en aln eller penning 
för oförrätten, din usling!" 

Frej sade: 
41.
"Ulven ser jag ligga 
framför åns mynning, 
tills makternas samband slites. 
Tiger du ej, 
du torde bredvid 
fjättras, du fiende lede! 

Loke sade: 
42.
"Med guld du köpte dig 
Gymers dotter 
och sålde så ditt svärd, 
men när Muspells söner 
över Mörkskog rida, 
vad vapen värjer dig då, usling?" 

Byggver sade: 
43.
"Om jag anor ägde 
som Ingunar-Frej 
och bebodde så ståtligt ställe, 
till mindre än märg 
jag malde dig, olycksfågel, 
och lamsloge alla dina lemmar." 

Loke sade: 
44.
"Vad är det för en varelse, 
som vifta jag ser 
och sniket snappa? 
Vid Frejs öron 
du alltid torde vara 
och under kvarnarna kraxa ." 

Böggver sade: 
45.
"Böggver jag heter, 
men hetsig mig vara 
gudar och människor mena. 
Här jag därav rosas, 
att Ropts söner 
alla dricka öl tillsammans." 

Loke sade: 
46.
"Tig du, Byggver" 
Bra du ej kunde 
skifta bland männen mat, 
och i bänkplatsens halm 
man dig hitta ej kunde, 
när män i vapenskifte möttes." 

Heimdall sade: 
47.
"Rusig är du, Loke, 
rent från vettet; 
vi låter du ej hejda dig, Loke; 
ty dryckenskap 
driver envar 
att ej tänka på vad han talar." 

Loke sade: 
48.
"Tig du, Heimdall! 
Tidigt blev dig 
ett ledsamt liv bestämt: 
rak skall du alltid 
i ryggen vara 
och som gudars väktare vaka." 

Skade sade: 
49.
"Lätt till mods är du, Loke! 
Länge skall du ej så 
springa lös och ledig; 
ty på kantig klippa 
med kalle sonens tarmar 
skola gramse gudar dig binda." 

Loke sade: 
50.
"Om på kantig klippa 
med kalle sonens tarmar 
gramse gudar mig binda, 
så vet, den förste och siste 
i fejden jag var, 
när Tjatse förlorade livet." 

Skade sade: 
51.
"Om den förste och siste 
i fejden du var, 
när Tjatse förlorade livet, 
så vet, från min helgedom 
och heliga fält 
för dig skola kalla råd komma." 

Loke sade: 
52.
"Lättare i målet 
mot Lauveys son du var, 
då du bjöd mig in till din bädd; 
nämnas får slikt, 
om vi noga skola 
uppräkna alla våra fel."

Då gick Siv fram och hällde i en kristallbägare mjöd åt Loke och sade:

53.
"Hell dig, Loke! 
Här får du bägarn, 
full med flerårigt mjöd, 
på det du ensamt mig 
bland asars söner 
låter fri fran fel vara."

Han tog emot hornet och drack därav:

54.
"Ensam du vore, 
om du så vore, 
aktsam och ärbar mot maken; 
en jag vet 
och med visshet känner, 
som har Lorrides hustru förlett, 
och det var den lömske Loke." 

Beyla sade: 
55.
"Fjällen alla darra, 
nu drager, tror jag, 
hemifran Lorride hit 
Han tysta skall 
den som här tillmälen ger 
och grovt människor och 
gudar beskyller." 

Loke sade: 
56.
"Tig du, Beyla! 
Du är Byggvers hustru 
och mängd med mycket men; 
ett värre utskum 
kom ej bland asars söner; 
smörjig är du, deja, och smetig." 

Då kom Tor dit och sade: 
57.
"Tig, ditt kräk! 
Dig skall min krafthammar, 
Mjollner, målet betaga; 
ditt huvud slår jag 
av halsen på dig 
och så blir det slut med ditt liv." 

Loke sade: 
58.
"Jordens son 
in i salen nu kommit; 
vi väsnas du så väldigt, Tor? 
Då vagar du icke, 
när med vargen du skall kämpa 
och han slukar Segerfader hel." 

Tor sade: 
59.
"Tig, ditt kräk! 
Dig skall min krafthammar, 
Mjollner, målet betaga. 
Upp jag dig slungar 
och i österled; 
sedan dig ingen ser." 

Loke sade: 
60.
"Om österfärderna dina 
aldrig du skall 
säga människor mycket, 
sedan i handskens tumme 
ihop du kröp, kämpe, 
och tycktes du då Tor ej vara." 

Tor sade: 
61.
"Tig, ditt kräk! 
Dig skall min krafthammar, 
Mjollner, målet betaga. 
Min högra hand dig slår 
med hammarn, som drap Rungner, 
så att i dig vart ben 
blir bräckt." 

Loke sade: 
62.
"Ett långt liv 
leva jag hoppas, 
fast du mig med hammaren hotar. 
Skarpskrumpna remmar 
tycktes dig Skrymers vara, 
du mäktade ej matsäcken öppna, 
höll på att svälta ihjäl, fastän sund." 

Tor sade: 
63.
"Tig, ditt kräk! 
Dig skall min krafthammar, 
Mjollner, målet betaga. 
Rungners dråpare 
skall dig till dödsriket skicka 
långt under likgrinden nedan." 

Loke sade: 
64.
"Jag sade inför asar, 
och inför asars söner 
det, vartill lusten mig lockat; 
men ensamt för dig 
skall ut jag gå, 
ty jag vet, att du slår 
till slut. 

65.
Ölgille gjorde du, Äger, 
men aldrig du skall 
mera gästabud göra; 
all din egendom, 
som här inne är, 
må lågan leka över 
och bränna dig bak på ryggen!"

Men efter detta dolde sig Loke i Franangers fors i laxskepnad; där togo asarne honom. Han blev bunden med sin son Nares tarmar, men hans son Narve blev till en varg.

Skade tog en etterorm och fäste upp den över ansiktet på Loke, och etter dröp ur den. Sigyn, Lokes hustru, satt där och höll ett fat under ettret. Men när fatet var fullt, bar hon ut ettret. Men under tiden dröp ettret på Loke. Då ryckte han till så hårt, att hela jorden skälvde därav, och det kallas nu jordskalv.