Kvädet om Trym

1.

Vred var Ving-Tor, 
när han vaknade, 
och sin hammare 
han saknade; 
han riste på sitt skägg, 
han ruskade sitt hår; 
Jordens son 
satt och trevade. 

2.
Det första ord, 
han fällde, var detta: 
"Hör nu, Loke, 
vad här jag säger, 
som ingen vet 
vare sig på jorden 
eller i höga himlen: 
hammarn från asaguden stulits." 

3.
De gingo till Frejas 
fagra gårdar, 
och det första ord, 
han fällde, var detta: 
"Vill du mig, Freja, 
din fjäderhamn låna, 
om jag min hammare 
hitta kunde?" 

Freja sade: 
4.
"Jag gåve den dig ock, 
fast av guld den vore, 
satte i din hand, 
fast den vore av silver." 

5.
Loke flög då, 
fjäderhamnen ven, 
tills han kom utanför 
asars gårdar 
och jagade in 
i jättars bygder. 

6.
Trym satt å högen, 
tursadrotten, 
snodde tränsar av guld 
åt tikarna sina 
och manen jämnade 
på manken av hästarna. 

Trym sade: 
7.
"Hur är det med asar? 
Hur är det med alfer? 
Vi har ensam du givit dig 
in i jättebygderna?" 
Loke sade: 
"Illa är med asar, 
illa är med alfer. 
Håller du Lorrides 
hammare gömd?" 

Trym sade: 
8.
"Jag håller Lorrides 
hammare gömd 
åtta mil 
under jorden. 
Ingen densamma 
återhämtar, 
om ej Freja till mig 
han för som hustru." 

9.
Loke då flög, 
fjäderhamnen ven, 
tills han jagade ut 
ur jättarnes bygder 
och kom inom 
asars gårdar. 
Han mötte Tor 
mitt på gården, 
och det första ord, 
han fällde, var detta: 

10.
"Har målet du nått, 
såsom möda du haft? 
Säg i luften 
långa tidenden! 
Ofta den sittande 
sviker minnet, 
och den liggande 
med lögn kommer." 

Loke sade: 
11.
"Målet jag nått 
och möda jag haft. 
Trym har din hammare, 
tursarnes drott. 
Ingen densamma 
återhämtar 
om ej Freja till honom 
han för som hustru." 

12.
De gå att den fagra 
Freja träffa, 
och det första ord, 
han fällde, var detta: 
"Bind dig, Freja, 
i brudelin; 
vi två skola åka 
till tursarnes värld." 

13.
Vred vart då Freja 
och fnyste av harm; 
hela asasalen 
under henne skalv, 
och brisingasmycket 
brast ifrån halsen: 
"Den mangalnaste 
månde jag vara, 
om jag med dig åker 
till jättarnes bygder." 

14.
Tillsammans voro alla 
asar på tinget 
och asynjorna alla 
att överlägga, 
och mycket rådslogo 
mäktiga gudar, 
huru Lorrides hammare 
de hämta skulle. 

15.
Då yttrade Heimdall, 
av asar den vitaste, - 
han visste väl framtiden 
som vanerna annars -: 
"Bindom på Tor då 
brudelin; 
bäre han det stora 
brisingasmycket! 

16.
Ned från midjan 
låtom nycklar skramla 
och kvinnokläder 
kring hans knän falla, 
och på bröstet 
breda stenar, 
och händigt vi skola 
hans huvud pryda." 

17.
Då yttrade Tor, 
asen den starke: 
"Mig skola asarne 
omanlig kalla, 
om mig binda jag lät 
i brudelin." 

18.
Då sade Loke, 
Lauveys son: 
"Tig du, Tor, 
med detta tal! 
Snart skola jättar 
gästa i Asgård, 
om dig din hammare 
du hämtar ej åter." 

19.
De bundo på Tor då 
brudelin 
och det bålstora 
brisingasmycket, 
läto ned från midjan 
nycklar skramla 
och kvinnokläder 
kring knäna falla, 
men på bröstet de satte 
breda stenar 
och händigt de 
hans huvud prydde. 

20.
Då sade Loke, 
Lauveys son: 
"Jag skall som tärna 
träda i din tjänst; 
vi två skola åka 
till tursarnes värld." 

21.
Hemåt blevo bockarne 
båda drivna, 
spända i skacklar, 
springa de skulle. 
Bergen brusto, 
brann jorden i lågor; 
till Jotunheim åkte 
Odens son. 

22.
Då sade Trym, 
tursarnes drott: 
"Stån jättar, upp, 
strön på bänkarne halm! 
Fören nu till mig 
Freja som hustru, 
Njords dotter 
från Noatun! 

23.
Här gå på gården 
guldhornade kor, 
helsvarta oxar 
till hugnad för jätten; 
smycken har jag många, 
smiden har jag många 
Freja ensam 
ägde jag icke." 

24.
Snart till kvällen 
det kommet var, 
och öl blev buret 
på bordet åt jättarne. 
Tor ensam åt en oxe, 
åtta laxar, 
allt läcker, som kvinnorna 
bekomma skulle, 
Sivs man drack 
tre såar öl. 

25.
Då sade Trym, 
tursarnes drott: 
"Var såg du brudar 
bita vassare? 
Jag såg ej brudar 
bita bredare 
eller mer mjöd 
en mö dricka." 

26.
Men den sluga tärnan 
satt framför dem 
och genmäle hittade 
att jätten svara: 
"Freja åt intet 
på åtta dagar, 
så gärna hon ville 
till jättarnes bygder." 

27.
Han lutade sig under linklädet, 
lysten att kyssa, 
men for tillbaka 
bort genom salen. 
"Vi äro Frejas ögon 
så fruktansvärda? 
Mig tycktes, att eld 
ur ögonen brinner." 

28.
Men den sluga tärnan 
satt framför dem 
och genmäle hittade 
att jätten svara: 
"Freja sov intet 
på åtta nätter, 
så gärna hon ville 
till jättarnes bygder." 

29.
In kom jättarnes 
arma syster 
och brudgåva 
bedja vågade: 
"Drag dina röda 
ringar av händerna, 
om vinna du vill 
vänskap av mig, 
vänskap av mig 
och välvilja all!" 

30.
Då sade Trym, 
tursarnes drott: 
"Bären hammaren in 
bruden att viga! 
Läggen Mjollner 
i möns knä! 
Vigen oss tillsammans 
med Vars hand!" 

31.
På Lorride hjärtat 
log i bröstet, 
när, hård till sinnes, 
han hammarn varsnade. 
Trym först han dräpte, 
tursarnes drott, 
och all jättens 
ätt han lamslog. 

32.
Han ihjälslog den åldriga 
jättarnes syster, 
henne, som brudgåva 
bedit hade. 
Slag i stället 
för slantar hon fick 
och hugg av hammaren 
för hopen av ringar. 
Så fick Odens son 
åter sin hammare.